Om mig

Such Lacillas Anagram


Bättre sent än aldrig! Jag parade Toffee med T-Cart Question-Mark och det  blev min A-kull.

Detta var 2003.

Jag kan tycka att det var en fördel att börja så sent med avel då jag hade haft gott om tid att lära mig rasen och att få en känsla för hur jag tänker mig att en dalmatiner ska vara.

Att lyssna till "de gamla" är viktigt. Att lära

och fundera på vad mina mål ska vara med uppfödningen är något jag tror många glömmer idag.

---------------------------------------------

Better late than ever! I mated Toffee with T-Cart Question-Mark and that became my A-Litter. It was in 2003.

I Think it was a good thing to start so late breeding and get a feeling of my own thinking about the breed. To listen to those who has knowledge for long time is important for me and thinking about what goals that should be my leading stars.


 

Such Lacillas Alfalfa


I min första kull blev det 2 svenska utställningschampions.

Nr 2 blev Brasse. Han var en underbar hund. Han levde

med familjen Cederqvist hela tiden från ca 9 månaders ålder.


Í den här kullen fanns också Lacillas Akvarell som ägdes av

Solveig Jensen.

------------------------------------------------------------------

In my first litter it came out 2 Swedish champions. No 2 was Brasse. He was a wonderful dog who lived with the Cederqvist family from 9 months of age.

In this litter there was also Lacillas Akvarell who was owned by Solveig Jensen, Kennel T-Cart.


Such T-Cart Mi Lady


Jag heter alltså Cecilia Ström. Jag började sent med avel vilket jag kanske kan ångra lite idag. Men jag hade haft dalmatiner i princip i 20 år innan jag hittade min stamtik Toffee. Hon är uppfödd av Solveig Jensen, Kennel T-Cart.

Toffe var efter Knight of Gold at Theakston och T-Cart Irish Coffee. Båda två, i mina ögon, otroligt fina representanter för rasen och Toffee var också en underbar hund och framförallt en otroligt bra avelstik. Från henne fick jag min "förstfödda" Lacillas Anagram "Pepsi" som blev min första egenuppfödda champion.

-------------------------------------------------------------------

My name is Cecilia Ström. I started late with my breeding which I can regret today.

But when I started I have had dalmatians for 20 years Before I got my Foundation bitch Toffee. She was bred by Solveig Jensen, Kennel T-Cart.

Toffee was from Knight of Gold at Theakston, an English import and T-Cart Irish Coffee. Both parents was excellent representants for the bred and Toffee was also a wonderful bitch and most of all she was an excellent breeding bitch. Out of her I get me "firstborn" Lacillas Anagram "Pepsi", a liver, which become my first homebred champion.

Att föda upp dalmatiner är inte helt enkelt. Det är många faktorer att ta hänsyn till. Det jag strävar efter i första hand är att få fram friska och trevliga hundar som är till glädje för sina ägare. OM de sen visar sig bra i utställningsringarna och får bra resultat där är det en bonus. Inte tvärtom!

Det är för mig viktigt att ha distans till utställningsvärlden. Det är få hundar av det totala antalet individer i rasen som faktiskt visas på utställning. Ännu färre som faktiskt vinner. Att begränsa aveln till de individer som vinner på utställning vore ett stort misstag.

Att bredda avelsbasen är viktigt för mig och jag letar gärna efter hanar till mina tikar som inte har använts tidigare eller åtminstone använts i begränsad omfattning. De behöver definitivt inte vara utställningschampions för att jag ska tycka att de är bra till mina tikar. Det är stamtavlan tillsammans med andra faktorer som gör om en hane är intressant eller inte. Exteriören får aldrig bli allenarådande utan bara en del i det hela.

Det som däremot är otroligt viktigt är att hundarna klarar dagens samhälle som inte längre är vad det en gång varit. Våra hundar utsätts för mycket idag. Jag försöker att mentalbeskriva eller BPH-testa mina tikar innan jag använder dom i aveln. Och jag uppmuntrar alltid mina valpköpare att göra detsamma. Inte bara för att få ett resultat på hunden utan också för att det är ett värde i sig att man som hundägare får se hur hunden reagerar i olika situationer som annars kan vara svårt att se. Men dessa tester är också bara en del i det hela. Det säger inte allt om hundens mentalitet. Jag ser det som ett komplement till min egen uppfattning om min hund.

Jag uppmuntrar all träning av dalmatiner då jag tror att en väluppfostrad hund är en glad hund. Den kan ges frihet och slipper att bli förvisad till ett liv i koppel. Själv har jag alltid mer eller mindre tränat med mina hundar. De sista åren har jag dock av hälsoskäl inte kunnat träna i den omfattningen som jag skulle velat.

Att träna med hunden ger starkare band mellan hund och ägare och man får mer kontakt med hunden än man annars får. Det är också en trygghet att veta att hunden faktiskt lyssnar när man säger något till den.

En ensam hund är en olycklig hund! Man har som hundägare alltid skyldighet att ta hand om sin hund i alla lägen. Hunden går först! Den har inte valt dig - glöm inte det!

En annan sak som jag tycker är viktig är att komma ihåg är att det DIN hund - låt inte andra bestämma hur du ska uppfostra din hund! Lyssna gärna och mycket men bilda dig sen en egen uppfattning och försök att följa den. Det finns alltid de som kan och vet allt - lyssna på någon du har förtroende för och följ ditt eget hjärta.

Vad beträffar exteriören har jag en bild på min näthinna av hur jag vill att en dalmatiner ska se ut. Den kommer jag alltid att sträva efter oavsett trender och annat. Ibland har jag svårt att uttrycka det i ord. Det måste "stämma" helt enkelt. Jag tycker det ska vara en helhetsupplevelse. En harmoniskt byggd hund med ett typiskt dalmatineruttryck är vad jag strävar efter. Tyvärr tycker jag att dalmatinern idag inte riktigt är vad jag önskar, speciellt inte hanarna som börjar bli något annat än dalmatiner. De är för stora! ... och klumpiga! En dalmatiner ska ge ett harmoniskt och elegant intryck (förlåt uttrycket elegant - men jag vidhåller att det är det rätta ordet!). Den får aldrig verka tung och klumpig.

Att föda upp hundar innebär så mycket mer än att bara sälja valpar. Det innebär att man i princip har jour 24 timmar om dygnet, året om. Jag brukar säga till mina valpköpare att jag är till för att störas. Och det är väl det som gör att det är både charmigt och otroligt krävande. Men så många trevliga människor som jag lärt känna genom mina valpköpare är lön för mödan! Att höra dom berätta om vad de gör med sina hundar, om glädjen, om spratten, om vad de lärt sig tillsammans, det är otroligt roligt. Naturligtvis händer det tråkigheter också, men glädjen överväger med hästlängder. Man blir varm i hjärtat när man ser sina telningar på Facebook eller får ett litet kort i brevlådan eller att någon bara ringer för att prata om sin älskling (ja hunden menar jag då!)


------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

It's not easy to breed.My main goal is healthy dogs with good temper. They should be a joy for their owners to be with. If they are successful in the ring it's only a bonus. For me it is very important to have an healthy distance to shows.It's only a few individuals of the breed that really participate in shows and to select breeding material only based on show results would be a great mistake. We need to use more individuals for healthier dogs and to avoid to much in-breeding.

It's not titles and show results that I choose my breeding materials from. It is the pedigree and other factors also that make it really interesting for me.

What is of great importance is that the dogs coping with modern society. There are soo many different things a dog should manage today to be a joy for their owners. I try to make mental testes of my bitches before breeding. I encourage my buyers to test their dogs not only for my sake - it's good for every owner to experience their dog in differents situations.

I also encourage that they DO things with their dogs. It's not so important WHAT they do as long as they do something. I think dalmatians are very allround and you can do most of training with them. I have trained different things througout the years, obedience, field tracking, search both humans and objects, and now the last months I have trained Nose work with two of my dogs, Chili and Greta. To train with your dog strengthen the bond between you and make everyday Life so much more pleasent and fun. It is also a security to know that your dog obey your recall for example.

I have a very clear vision of how I want a Dalmatian to look like and to be. I will Always try to achieve that. It's hard to put it into Words, I just know what I want. Regardless of different fashion I will hold on to my vision.

To breed dogs is so much more than to sell puppies! For me it is 24 hours a day - at all time. That makes it both demanding and charming. But I have met so many nice people that have become my friends and that is so much fun to me. It's worth all the effort.